Skriv ut
Slutavverkning
Träd liksom allt levande åldras med tiden. Våra skogsträd börjar bli gamla när de vuxit i närmare hundra år. Då börjar växtkraften avta och en del träd drabbas av röta och andra skador. Därför avverkar vi träden innan de blir alltför gamla.
När vi säger avverkningsmogen skog menar vi att skogen blivit så gammal att den börjar växa långsammare. Den fortsätter naturligtvis att växa om än ganska lite.
Barrträden slutar växa på höjden när de närmar sig hundra år. Tallens kronor blir bulliga medan granar ofta får en glesare krona. En utglesning av kronan behöver alltså inte vara ett tecken på luftföroreningsskador.
Skogslagen säger att det är förbjudet att hugga ner skogen innan den hunnit bli tillräckligt gammal eller tillräckligt grov. Däremot kan man spara den ganska länge efter att skogen blivit avverkningsmogen.
Till god sed vid avverkningar hör att ta hänsyn till viltet. Oftast tänker vi då på rovdjur och stora välkända djur. Men för att inte förstöra balansen i naturen måste också småkrypen få finnas kvar. En del insekter måste ha gammalt virke för att utvecklas. Det är bl.a. för dem som en del döda träd sparas vid avverkningar. Döda träd är dessutom fina bostäder för hålbyggande fågelarter som spillkråka och skogsduva.
Det är i slutavverkningsskogen som den nya skogen ska planeras. Vilka trädslag ska det vara? Ska man satsa på naturlig förnyelse eller plantering? Vilka åtgärder ska vidtas på hygget? Vilka naturvårdshänsyn ska tas?
Skogens växter har var och en sina skilda krav på livsmiljö. Där det är näringsfattigt och torrt, dvs. i den torra moskogen, brukar det växa tall, renlav och islandslav, ljung och lingon. På mera näringsrika och fuktiga skogsmarker växer det ofta gran. I den fuktigare och mörkare granskogen hittar man mossor och blåbär.
Växttäcket i slutavverkningsskogen anger markens bördighet och hjälper oss att välja lämpligt trädslag i den framtida skogen.