Plantskogsskötsel

Att vårda plantbestånd är givande eftersom de är grunden för framtidens avverkningsmöjligheter. De bästa plantornas tillväxt främjas och förvuxna, svaga och alltför tätt stående träd avlägsnas. Plantskogsvården förbättrar tillväxtförhållandena för beståndets bästa träd. En några centimeter större stamdiameter kan öka gagnvirkesmängden till det flerdubbla vid första gallringen. Att vården av plantbeståndet sker vid rätt tidpunkt är en förutsättning för att den första gallringen skall bli lönsam. Få bestånd klarar sig helt utan röjning. För vård av plantbestånd kan i många fall fås finansieringsstöd av staten med stöd av lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera). För mer information om stöden se ekonomisidorna.

Många positiva följder av plantskogsskötsel

Plantskogsvården inverkar positivt på virkesmängden och minskar samtidigt drivningskostnaderna. En liten virkesmängd och klena stammar gör första gallringen dyr, då tidsåtgången per avverkad kubikmeter ökar. Tillräckligt kraftig plantskogsvård i rätt tid kan till och med halvera drivningskostnaderna vid första gallringen, vilket ökar skogsägarens virkesförsäljningsintäkter. Virkesköparna är också mera intresserade av en skött ungskog än av en oskött störskog. I en skött skog är kvaliteten på drivningsarbetet bättre och det blir färre drivningsskador, då sikten är bättre. Plantskogsvården ger därtill flexibilitet i fråga om den tidpunkt då första gallringen bör utföras.

Tips för den som gör det själv

Att vårda plantbeståndet är en givande fritidssysselsättning, du ser resultatet omedelbart. Planera arbetet i förväg så löper det väl. För den som vill lära sig mera om röjsågning ordnas kurser. Följ med skogscentralernas och skogsskolornas skolningsutbud.

Röjsågningens kom ihåg-lista

• Använd alltid skyddsutrustning.
• Kontrollera klingans skick och kom ihåg att vässa den tillräckligt ofta.
• Såga inte med klingans övre högra hörn på grund av risken för sidokast.
• Börja från plantskogens ytterkant och arbeta inåt mot det oröjda området.
• Arbetsfältets bredd är 2 – 5 m och längd 50 – 100 m.
• Behåll samma arbetsbredd trots eventuella luckor i plantbeståndet.
• Gå i rät linje.
• Bestäm arbetsfältets riktning vid blåsigt väder så att vinden fäller de kapade träden mot det skötta området.
• Arbeta tvärs över sluttningen i sluttande terräng.
• Fäll inte träden så att de täpper igen diken eller spärrar av stigar.
• Fäll de kapade träden ända till marken för då hindrar de inte tillväxten av de träd som lämnas.
• Undvik att i onödan gå över diken, bäckar och andra hinder.

Mät planttätheten

Du kan mäta tätheten i en plantskog med en 4 meter lång käpp. Genom att snurra käppen runt ett varv får du en cirkelprovyta på 50 kvadratmeter. En planta på provytan motsvarar 200 plantor på en hektar. Om det finns 12 plantor på ytan, så finns det 200 x 12, dvs. 2 400 plantor per hektar.
Avlägsna träd av dålig kvalitet som är klart större än de andra träden. Tallen och björken behöver ljus och utrymme. Unga lövträd växer snabbare än barrträden. Om längdskillnaden är stor mellan nära varandra växande plantor, hamnar den mindre i underläge.

Hindra slyet

Om du fäller lövträden mellan midsommar och slutet av juli är bildningen av stubbskott som minst. Det är möjligt att förhindra stubbskottsbildningen genom att sprida kemiska bekämpningsmedel på stubbarna. Bekämpningsmedel används dock endast om det är oundvikligt.
Om du använder bekämpningsmedel ska du alltid skydda din omgivning och dig själv:

• Följ bruksanvisningarna omsorgsfullt.
• Använd skyddsutrustning.
• Tvätta händerna före måltiderna och duscha efter arbetet.

Bekämpa gräset

På hösten är det skäl att se till tidigare års planteringar. När gräset börjar vissna är det lätt att urskilja de små plantorna. På bördiga växtplatser kan plantorna bli kvävda av markvegetationen. Regn och snö packar ihop gräset över plantan så att den inte kan växa vidare på våren. Därför är det viktigt att trampa ner gräset runt plantan senast på hösten. Du behöver vanligen inga redskap, det räcker med ett par ordentliga gummistövlar på fötterna. Behovet av gräsbekämpning varierar med markens bördighet och fuktighet i olika bestånd, till och med på samma förnyelseyta. Det är nog inte världens roligaste jobb att trampa gräs, men skogen ger lön för mödan. När plantorna får växa fria från gräs och annan konkurrerande vegetation har de utmärkta möjligheter att utvecklas till värdefulla stammar.

Skriven av: Annikka Selander och Lasse Hakulinen

Ta tillvara energivirke

Vid drivning av energivirke kan man använda motorsåg med fällbåge. Arbetet är besvärligare och dyrare än plantskogsskötsel. Motorsågen kan förses med fällbågar. De lämpar sig bäst för fällning av okvistade träd med en brösthöjdsdiameter på 3 – 10 cm. Maximidiametern är 15 cm. När du använder fällbågar kan du dra nytta av kastfällningstekniken. Det betyder att du utnyttjar trädets fallrörelse när du flyttar det till önskat ställe. Ta i stammen genast efter fällsågningen. Vanligen är kastriktningen mot fallriktningen. Samla virket i griphögar så att viresbitarna överlappar varandra litet. Då får du en så stor del av virket som möjligt upp från markytan. Underlag används inte.
Med hjälp av fällbåge kan du såga med en hand så det är lätt att flytta de klena stammarna med den andra handen.

Naturvård också i plantbestånden

Glest växande sly behöver inte avlägsnas om det inte är till skada för de plantor som odlas eller för den kommande första gallringen. I luckor kan du lämna enstaka plantor av vilket som helst trädslag. Murkna träd lämnas gärna i plantskogen.
Enstaka fröträd, fröträdsgrupper, träd av olika storlek och buskar som gör landskapet varierande kan lämnas i plantskogen. Det är bra att i barrträdsbestånd lämna lövträd som inte förhindrar barrträdens tillväxt. Buskar, lövträd och enar är viktiga med tanke på mångfalden i skogsnaturen och för viltet. Asp, sälg, klibbal och ädla lövträd är nödvändiga för ett otal organismer. På deras stammar och blad samt i förnan lever många hotade arter som inte trivs i andra livsmiljöer. Lövträden ökar också mängden rötad ved.
Plantskogsskötsel bör undvikas i fuktiga sänkor och andra för virkesproduktionen mindre viktiga områden. Bäckraviner och källstränder samt andra värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen behandlas med försiktighet eller lämnas helt orörda.