Stenkol

Kol, stenkol, har bildats av växtrester för hundratals miljoner år sedan. De förmultnade växtdelarna på marken täcktes av finsand och lera, vilket skyddade dem från oxidation. Den här inkolningsprocessen omvandlade växtlämningarna i ett första skede till torv. Under trycket av ytterligare pålagringar av lera, finsand och andra sediment övergick torven till brunkol och sedan till stenkol.

Stenkol är resultatet av en längre omvandlingsprocess är brunkolet och kolhalten i stenkol är därför högre. Stenkol innehåller 75–95 procent kol medan brunkol innehåller 50–75 procent kol.

Kol är det bränsle som används mest i världen. Världsproduktionen är i dag drygt 4 000 miljoner ton per år. Efterfrågan på kol ökar med cirka 2 procent per år. Finland importerar stenkol i huvudsak från Ryssland, omkring 5 milj. ton per år.

Det är billigt att utvinna och därför konkurrens kraftigt i många länder. Kol kan användas i kraftverk, i kraftvärmeverk och i värmeverk.
Med nuvarande förbrukning räcker de nu kända reserverna av kol i flera hundra år.
I dag står kol för nästan 25 procent av världens energiförsörjning. Inom EU står kol för 20 procent av den totala energiförbrukningen. K

Kol innehåller många ämnen som är miljöförstörande. Vid förbränning bildas det dessutom koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. Koldioxiden orsakar klimatförändringar medan svaveldioxid och kväveoxider orsakar försurning i mark och vatten.
Vid moderna kraftverk kan man tvätta bort det mesta av de föroreningar som bildas.

Koleldning i hushåll förekommer knappast alls mera. Koleldade kraftverk är däremot vanliga på många håll i Europa och även i Finland finns det koleldade kraftverk.

Sari Aldén, Tapio